madelene.

Jag delar kontor med min far. Ganska underhållande. Tro det eller ej. Jag börjar förstå att vi är släkt, han pratar nämligen med händerna precis som jag. Eller vänta nu, jag pratar med händerna precis som han. Vi gestikulerar och gör tecken hej vilt. Fast jag vet i alla fall hur man använder situationstecken. Det gör inte min far. Men det är ganska underhållande det också. Att han inte kan alltså.

Annat jag roar mig med är att suga upp kaffe med sockerbitar. Skrattar så att jag ramlar av stolen varje gång. Eller lyssnar på pappa som läser högt ur olika hockeylags gästböcker. Vilket skämt. Ibland så är han lite finurlig med orden också. Min pappa alltså.

"Det står att man ska skänka en slant. Så, skänken en slant"
"Hoppas att den inte landar på fötterna då"
"Huh?!"
"Ja, skänken slant"

Jag tror jag dör.