RING INTE
Jag hatar att prata i telefon. Hatar. Folk hör inte vad jag säger och jag hör inte vad folk säger. Jag missförstår och blir missförsådd. Eftersom att jag är medveten om det här så orkar jag inte bry mig. Jag skiter i att anstränga mig. Då missförstår folk ännu mer. Jag vet att jag låter grinig, sur och kall. Men det är jag sällan.
Så, gör er själva en tjänst och strunta i att ringa. Bli heller inte besviken om jag inte ringer, det är inte personligt.
JAG BER INTE, JAG KAN BARA SVARA
Så säger jag i hopp om att få svaret att det spelar ingen roll för mig heller jag vill ha dig ändå. Men inte. Jag blir inte sur, kanske lite besviken men svarar som om att det inte rörde mig i ryggen. Jaha, okej. Hälsa.
Istället går jag hem, tvättar håret, tar en panodil, sover en stund och hoppas att någon ska be mig om något så att jag ska slippa fråga själv. För om någon ber mig svarar jag ja. Alltid. Nästan.
Jag är väl som folk är mest. Fast ändå inte.
LET IT TAKE A LITTLE TIME
Jag har tänkt en del. Inget ovanligt, men ändå. Jag är nog ganska svår. Jag säger sällan vad jag tycker och känner utan när jag pratar är det mest en massa nonsens. Och pratar det gör jag ganska mycket (alltså, mycket nonsens). Nu är det i alla fall så att jag känner en hel del och allt det här vill jag säga högt. Men jag kan inte. Jag oroar mig så sjukt mycket för att inte få något tillbaka. Ska jag nu öppna mig för någon vill jag ju vara säker på att inte göra det i onödan.
Saningen är den att jag kan blir besviken varje gång någon ringer och det inte är den jag vill att det ska vara. Ska det vara så svårt att berätta?
FEM TECKEN
Som sagt så är jag barskrapad. Konstigt kanske någon tycker, borde du inte fått lön? Nej. Lön får dom som jobbar och jag jobbar inte. Därför ...
Fem tecken på att du har det lite dåligt ställt.
1. Du tömmer din spargris en gång om dagen för att räkna dina enkronor i hopp om att någon, snälla någon har lagt dit en krona så att du har råd att köpa en burk tonfisk.
2. Du letar igenom din tidningssamling på jakt efter olika prover. Alltså små förpackningar med smink, hudkrämer och hårprodukter eftersom du tycker att det är ganska onödigt att handla sånt, dessutom får du ju lite
3. Du blir fruktansvärt sur och grinig när någon i din närhet handlar något nytt när de kan lägga pengar på dig istället. Dom vet ju att du har lite snålt med med pengar, varför måste de visa att inte alla har det likadant, kan de inte vara sympatipanka?
4. Du gör saker som du egentligen inte vill göra utan för att vara snäll bara för att de kanske kan leda till att någon bjuder dig på något.
5. Du försöker övertala dig själv att det är nyttigt att du inte har några pengar fö tillfället och att du kommer uppskatta dom mycket mer när du får några (även om du innerst vet att du kommer bränna dom ännu fortare än vanligt nästa gång).
Och ja, istället för "du" kan du sätta in mitt namn på alla tecken. Jag är barskrapad.
VACKER FLICKA, SOCKERDRICKA
För 10 veckor sen for jag till London. För 10 sen veckor for jag till London för att vara borta länge. För fyra veckor sen kom jag hem igen. Jag kom hem en erfarenhet rikare, men också lite självförtroende fattigare.
Jag vet fortfarande inte riktigt varför jag åkte. Jag ville kanske komma hemifrån, jag ville kanske leva i en storstad, jag ville kanske träffa nya människor. Men mest av allt ville jag bara ha något att göra. Är det anledning nog att åka bort? Ibland funderar jag till och med på om jag åkte bara för att hitta anledningar att inte stanna.
Jag tror att jag slösar bort min tid på att fundera så mycket, att jag helt enkelt letar efter något som jag inte kan hitta. Sanningen är att det är mycket lättare att leva här. Förklaringen? Ni. Jag hyllar er, ta åt er så mycket ni bara orkar.
Det finns en låt jag lyssnade på mycket när jag var i London, när jag gick längs Themsen och tittade på folk, när jag satt och fikade på Starbucks och när jag åkte hem ensam på tunnelbanan. Some say you have to fall to learn how to fly, some day we may understand just the reason why.
5 PRIS PÅ BEGÄRAN
Jag är pank, luspank. Jag kan handla mig mätt i affärer genom att bara känna på kläder och jag blir sur om någon annan handlar något. Därför ...
5 saker jag skulle handla om jag hade så mycket pengar att jag inte behövde veta priset (men som jag antagligen skulle bli för snål för att köpa om jag hade tillräckligt med pengar). Grejen med dessa fem är helt enkelt att de har ett så högt pris att de inte har något, price on request, pris på förfrågan helt enkelt.
1. Guldarmband med fina ord inristade,
är säkert för tungt för att använda men
vackert så det förslåt. Diane von Furstenberg.
2. Vrålsnygga stövlar med galet hög klack som måttbeställs hos Christian Louboutin,
säkert galet dyra.
3. Satinband och två STORA diamanter.
Om jag mot förmodan någonsin skulle sätta
på mig en klocka skulle jag överväga den.
De Beers.
5. Swarovskikristaller regnar över Chanelväskan,
men över mig regnar bara vatten.
OUT OF THE FIRE
Mycket har hänt den här hösten och jag kan ärligt säga att jag inte längre är den personen jag brukade vara. På gott och ont. Men nu är det dags att i alla fall försöka ta ett rejält tag i mitt liv. Förändring. Jag tycker inte om det, det skrämmer mig. Kontroll. Jag planerar mitt liv och går något fel rasar allt samman. Men jag har ingen makt att hindra det från att ske. Så det är bara att inse, antingen anpassar vi oss till förändringen, eller så blir vi lämnade ensamma kvar. Det gör ont både i kroppen och själen att växa och dom som säger något annat ljuger.
Men här är min sanning. Ibland är det helt enkelt så att desto mer saker förändras desto mer förblir dom vad dom var. Och ibland, ja mina vänner ibland, sker förändringen till något bättre. Ibland är förändring allt.
