INGENTING.
Nej, jag tänker inte citera någon Kent-låt. Det bara beskriver vad jag har gjort idag. Ingeting. Ingenting är ganska mycket om man gör det med rätt person. Och ibland är ingenting precis vad man behöver göra. Bara ligga bredvid varandra och blunda.
Jag bangade igår förresten. Gick hem i snöoväder med ballerinaskor och åt Nonstop. Det var ganska fint.
Jag bangade igår förresten. Gick hem i snöoväder med ballerinaskor och åt Nonstop. Det var ganska fint.
FREDAG KVÄLL. LÖRDAG KVÄLL. DÄREMELLAN?
Tur att jag var redo igår för telefonen ringde. Spontana utgångar är grejen. Jag hann inte tänka och allt var lagomt. Bra ord, lagomt.
Kvällen fick ett mindre lyckat slut. Kallt som fan var det att gå hem.
Idag har jag legat i en varm famn. Samma varma famn som ger mig visdomsord och skriver klyschiga sms för den som undrar.
Ikväll ska det tydligen firas artonåring igen. Får se hur länge jag orkar hänga i. Eller vem försöker jag lura? Klart som tusan man hänger i.
Kvällen fick ett mindre lyckat slut. Kallt som fan var det att gå hem.
Idag har jag legat i en varm famn. Samma varma famn som ger mig visdomsord och skriver klyschiga sms för den som undrar.
Ikväll ska det tydligen firas artonåring igen. Får se hur länge jag orkar hänga i. Eller vem försöker jag lura? Klart som tusan man hänger i.
ÄR DU REDO? JAG ÄR REDO.
Jag var taggad på att göra något skoj ikväll. Men icke. Pojkvänner.
Sparar pengar och humör till imorgon istället. Istället blir det paj, Idol och kanske en film. Men telefonen ligger bredvid och jag är som sagt redo om någon hör av sig. Jag har pengar att spendera.
Pepplåten nummer ett. Rilo Kiley - Better son/daugther. Som handen i handsken. Allt stämmer klockrent.
Sometimes when you're on, you're really fucking on and your friends they sing along and they love you.
VISDOMSORD. JAG TACKAR OCH TAR EMOT.
Det funkar om det är meningen att det ska funka.
Det löser sig.
En dag i taget.
Försök se det som är bra, det postiva.
Det sprutade kloka saker under de tjugo minuterna idag. Jag önskar att jag var sån, att jag inte behövde ha kontroll och veta allting. Att jag inte planerade och tänkte det värsta hela tiden. Det kändes bra i alla fall när du höll om mig.
Lite tid är bättre än ingen alls, och det är inte hur länge det varar som räknas utan vad man gör med tiden man får.
Jag kan jag med. Visdomord alltså. Jag har några på lager.
Det löser sig.
En dag i taget.
Försök se det som är bra, det postiva.
Det sprutade kloka saker under de tjugo minuterna idag. Jag önskar att jag var sån, att jag inte behövde ha kontroll och veta allting. Att jag inte planerade och tänkte det värsta hela tiden. Det kändes bra i alla fall när du höll om mig.
Lite tid är bättre än ingen alls, och det är inte hur länge det varar som räknas utan vad man gör med tiden man får.
Jag kan jag med. Visdomord alltså. Jag har några på lager.
MY WAY OR THE HIGHWAY
Tydligen inte min väg. Jag blir väldigt sällan arg, sur eller grinig. Istället blir jag ledsen. Jag gråter. Just för tillfället för att det aldrig tycks vilja gå min väg och jag undrar när det ska vända. När ska det hända något bra?
Jag vet att jag kanske bad om mycket igår, eller också var jag inte ett dugg tydlig angående vad jag ville ha.
Samtidigt vet jag inte om det kanske är jag som lägger krokben för mig själv.
Nu ska jag ta bussen till Karlstad.
Jag ska shoppa. Lagom. Man måste lära sig av sina misstag.
Det låter i alla fall bra i teorin. Nu ska det bara funka i praktiken.
Jag vet att jag kanske bad om mycket igår, eller också var jag inte ett dugg tydlig angående vad jag ville ha.
Samtidigt vet jag inte om det kanske är jag som lägger krokben för mig själv.
Nu ska jag ta bussen till Karlstad.
Jag ska shoppa. Lagom. Man måste lära sig av sina misstag.
Det låter i alla fall bra i teorin. Nu ska det bara funka i praktiken.
SANNING ELLER INTE, JAG TROR PÅ DET.
Dåliga saker händer av en anledning.
Bra saker händer för att man förtjänar det.
Sant. Så sant. I alla fall idag.
Tänk vad ett litet papper kan göra för humöret. Tänk vad lite pengar kan liva upp en allmänt grå torsdag. Mer pengar än vad jag räknat med kan jag tilläga. Därför ska jag göra något jag jag har längtat efter. Imorgon ska jag spendera pengar. Och nej, att inte ha några pengar har inte förändrat mig. Ett dugg.
Jag hoppas på ett telefonsamtal ikväll. Snälla. För som sagt, bra saker händer för att man förtjänar det.
Och fan vad jag är värd det.
Bra saker händer för att man förtjänar det.
Sant. Så sant. I alla fall idag.
Tänk vad ett litet papper kan göra för humöret. Tänk vad lite pengar kan liva upp en allmänt grå torsdag. Mer pengar än vad jag räknat med kan jag tilläga. Därför ska jag göra något jag jag har längtat efter. Imorgon ska jag spendera pengar. Och nej, att inte ha några pengar har inte förändrat mig. Ett dugg.
Jag hoppas på ett telefonsamtal ikväll. Snälla. För som sagt, bra saker händer för att man förtjänar det.
Och fan vad jag är värd det.
WE SLIDE FROM TOP 'TIL BOTTOM, THEN WE TURN AND CLIMB AGAIN.
Ingen bra dag idag.
I somras var allt strålande. Jag hade tagit studenten. Jag hade planer inför framtiden men samtidigt levde jag varje stund till fullt ut. Jag spenderade största delen av tiden med människor som jag verkligen tyckte om och det fanns inga bekymmer i världen.
Sen kom hösten och jag åkte till London. Dom kanske sex värsta veckorna i mitt liv. Det som skulle bli det bästa året i mitt liv tog slut innan det hade börjat. Jag fick höra att det blir så bra man vill att det ska bli. Lögn. Jag ville att det skulle bli bra, jag ansträngde mig för att det skulle bli bra. Istället slutade det med ångest.
Jag kom hem och tänkte att nu ska allt bli bra. Det blev det. Ett tag i alla fall. Sen kom nästa vägg. Inget jobb, inga pengar och här står jag nu. Sover dåligt, tänker för mycket och börjar falla in gamla mönster. Mönster som jag trodde att jag gjorde mig av med i somras.
I somras var jag inte den jag brukade vara, jag var den jag ville vara.
I somras var allt strålande. Jag hade tagit studenten. Jag hade planer inför framtiden men samtidigt levde jag varje stund till fullt ut. Jag spenderade största delen av tiden med människor som jag verkligen tyckte om och det fanns inga bekymmer i världen.
Sen kom hösten och jag åkte till London. Dom kanske sex värsta veckorna i mitt liv. Det som skulle bli det bästa året i mitt liv tog slut innan det hade börjat. Jag fick höra att det blir så bra man vill att det ska bli. Lögn. Jag ville att det skulle bli bra, jag ansträngde mig för att det skulle bli bra. Istället slutade det med ångest.
Jag kom hem och tänkte att nu ska allt bli bra. Det blev det. Ett tag i alla fall. Sen kom nästa vägg. Inget jobb, inga pengar och här står jag nu. Sover dåligt, tänker för mycket och börjar falla in gamla mönster. Mönster som jag trodde att jag gjorde mig av med i somras.
I somras var jag inte den jag brukade vara, jag var den jag ville vara.
DAGAR KOMMER, DAGAR GÅR. IDAG FYLLER AMANDA ARTON ÅR!
Vad är det här för dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är Amandas födelsedag. Hurra, hurra, hurra!
Om jag kunde ge bort vad jag ville skulle jag ge dig Magnus Carlsson.
Om jag var rik skulle jag ge dig en resa.
Men nu kan jag varken omvända bögar eller spendera en förmögenhet. Därför kommer min present direkt från mina egna händer.
JUST ANOTHER GIRL WHO WANTS TO RULE THE WORLD.
Klockan är inte mer än elva och redan har jag gjort det mesta som jag hade planerat för dagen. Det innebär att jag har ätit frukost och, ja ... inte så värst mycket mer. Om man inte räknar dammsugning av nedervåningen, städning av toaletten och inslagning av paket. Men det räknas inte.
Idag känns annars som en bra att sitta framför datorn, dricka te och titta på Heroes och The Hills. Precis vad jag ska göra. Får se om jag orkar träna när Lillebror kommer hem med cykeln. För jag orkar omöjligt gå ner för att träna. Där går gränsen. Gå?!
Idag känns annars som en bra att sitta framför datorn, dricka te och titta på Heroes och The Hills. Precis vad jag ska göra. Får se om jag orkar träna när Lillebror kommer hem med cykeln. För jag orkar omöjligt gå ner för att träna. Där går gränsen. Gå?!
I JUST CHANGED MY MIND. I TRADED IT IN FOR A NEW SHEET OF SKIN, EMPTY WITHIN.
Slut på helgen och idag har jag gjort så mycket som ingenting. Eller, jag har tittat på en massa TV och löst korsord. Dessutom har jag fixat och trixat med en present. Men inga större ansträngningar.
Nu ska jag titta på Borta med vinden och dricka te. Borta med vinden är för övrigt min favoritfilm alla gånger. Jag älskar den amerikanska södern. Jag älskar Rhett Butler. Men mest älskar jag Scarlett O'Hara.
Frankly my dear, I don't give a damn.
SISTA SNÅLA LÖRDAGEN
Jag åt marshmallows tills dom började växa i munnen och sjöng inte singstar. Vi pratade om pojkar och annat strunt. Sen cyklade jag hem tidigt och längtade efter att ha pengar.
FÖR JAG FÖRSÖKER. FÖRSÖKER. TIRED OF TRYING.
Bra dag, fredag.
Har tränat, bra. Nu ska jag och fika, trevligt. Sen ska jag till Amanda, titta på TV, äta ost och kex. Efter det blir det Amandas fredagnöje. Plastbandy. Men nästa vecka blir det andra bullar. Då slår vi klackarna i taket för Amanda blir vuxen. I alla fall på papper.
Med tanke på rubriken. Jag vill, men orkar jag fortsätta anstränga mig. Vet inte hur det ska sluta.
Har tränat, bra. Nu ska jag och fika, trevligt. Sen ska jag till Amanda, titta på TV, äta ost och kex. Efter det blir det Amandas fredagnöje. Plastbandy. Men nästa vecka blir det andra bullar. Då slår vi klackarna i taket för Amanda blir vuxen. I alla fall på papper.
Med tanke på rubriken. Jag vill, men orkar jag fortsätta anstränga mig. Vet inte hur det ska sluta.
WHEN EVERYTHING IS LONELY I CAN BE MY OWN BEST FRIEND.
Idag? Snön virvlar utanför fönstret och solen skiner genom gardinen. Vackert.
Jag har sökt några jobb som jag verkligen vill ha och några som jag kanske kan tänka mig ändå. Jag har läst nya Cosmopolitan, sida upp och sida ner. Jag har ätit pepparkakor med philadelphia. Jag har tiitat på nya Heroes, lite svar. Äntligen. Tittar en gång till med Lillebror, vår stund sådär på tisdagseftermiddagarna - Heroes.
Nu däremot ska jag stryka. Mormor brukade alltid komma och göra det på tisdagar, men inte nu längre. Jag för traditionen vidare. Bara jag slipper dammsuga kan jag stryka tills jag dör.
Jag hatar att dammsuga.
Jag har sökt några jobb som jag verkligen vill ha och några som jag kanske kan tänka mig ändå. Jag har läst nya Cosmopolitan, sida upp och sida ner. Jag har ätit pepparkakor med philadelphia. Jag har tiitat på nya Heroes, lite svar. Äntligen. Tittar en gång till med Lillebror, vår stund sådär på tisdagseftermiddagarna - Heroes.
Nu däremot ska jag stryka. Mormor brukade alltid komma och göra det på tisdagar, men inte nu längre. Jag för traditionen vidare. Bara jag slipper dammsuga kan jag stryka tills jag dör.
Jag hatar att dammsuga.
JAG HAR ALLTID RÄTT.
Ny vecka. Nya planer. Nya problem. Men det löser sig nog.
Ska snart träffa Amanda för att träna. Jag måste prata av mig lite också. Har nämligen något som jag måste berätta innan jag spricker. Inte för att jag vill egentligen, jag vill inte att någon ska veta. Men jag måste annars kan jag inte sluta tänka på det. Och jag vill verkligen inte tänka på det. Fy.
FREDAG? WHATEVER.
Jaha, då var de fredag. Brukar ju vara en rätt bra dag, men det känns ungefär som vilken annan dag som helst. Jag har ju lördag varje dag liksom.
Det snöar ute, det blåser och är vrålkallt. Gummistövlar, sockor och mössa på helt enkelt. Mörkt som bara den är det också, hela dagarna. Jag kommer ihåg en bok som vi (jag och lillprinsen) alltid läste när vi var hos mormor när vi var mindre. Johans jul. Den började med orden "november är mycket lång och grå" tillsammans med en bild på en mycket lång gubbe med gråa kläder som var ute och gick i regnet. Den var vår favoritbok.
Det snöar ute, det blåser och är vrålkallt. Gummistövlar, sockor och mössa på helt enkelt. Mörkt som bara den är det också, hela dagarna. Jag kommer ihåg en bok som vi (jag och lillprinsen) alltid läste när vi var hos mormor när vi var mindre. Johans jul. Den började med orden "november är mycket lång och grå" tillsammans med en bild på en mycket lång gubbe med gråa kläder som var ute och gick i regnet. Den var vår favoritbok.
TTTORSDAG
Tänkte skriva ett inlägg om att jag kanske borde börja namedroppa. Men det har jag tydligen redan gjort. Namedroppat alltså. Amanda fick ju vara med, med namn och allt. Ska nog fortsätta med det. Det blir krångligt att skriva någon, någon lite extra speciell, en vän, en nära vän och så vidare.
Idag har jag fixat farsdagspresent till far. Vem annars? Blir nog uppskattat om jag känner honom rätt och det tror jag att jag gör.
Nu ska jag vara nyttig och sortera tvätt sen ska jag vara mindre nyttig och plöja nya ELLE som kom idag. Elsa Sylvan är sjukt fin tycker jag, bara så att ni vet. Återigen fick jag också bevisat att blondiner och rött är en tokbra kombination.
I'VE GOT NO PLANS AND TOO MUCH TIME.
Människor runtomkring som skrattar. Gärna högt och lite fult.
Vad får dig att gråta?
Människor runtomkring som gråter. Och Grey's Anatomy, jag bölar för mig själv varje vecka. Jag fullkomligt älskar att grina framför TVn och Grey's Anatomy är som gjort att grina till. Första halvtimmen brukar vara lite uppvärmning, den sista bygger upp tårarna gradvis inför den stora finalen. Då sprutar det åt alla håll och kanter. Varje vecka.
DO I REALLY NEED A REASON? IS IT REALLY SUCH A BIG DEAL? IT JUST SEEMS LIKE THE RIGHT SITUATION TO SAY HOW I REALLY FEEL.
Det är konstigt.
Kommunikation är bland det första vi lär oss. Helt enkelt för att vi måste, vi måste kunna kommunicera trötthet och hunger. Det underliga är att när vi växer upp och blir äldre, lär oss ord och att prata med människor på riktigt desto svårare blir det att säga vad vi vill. Orden räcker liksom inte till, orden uttrycker inte tillräckligt.
Hur svårt kan det vara att be om något man behöver? Jag behöver bara veta.
Kommunikation är bland det första vi lär oss. Helt enkelt för att vi måste, vi måste kunna kommunicera trötthet och hunger. Det underliga är att när vi växer upp och blir äldre, lär oss ord och att prata med människor på riktigt desto svårare blir det att säga vad vi vill. Orden räcker liksom inte till, orden uttrycker inte tillräckligt.
Hur svårt kan det vara att be om något man behöver? Jag behöver bara veta.
WHAT'S THE TIME, SEEMS IT'S ALREADY MORNING
Var och tränade igår eftersom att jag inte kunde låtsas om att jag inte visste om det. Idag är det träningssmärta. Ingen värk här inte. Smärta. Ska iväg idag igen, med Amanda. Vi går ut hårt så kanske vi kommer halvvägs.
Nu ska jag se avsnitt sju av Gossip Girl som jag precis, eh ... fick levererat.
Spending my time.
I'LL TAKE YOU TO THE STREETS WHERE LOVE GREW.
Dagens idomin. Fatta galoppen (förstå något, oftast ett större sammanhang). Det ska jag använda så mycket jag kan under resten av dagen, framförallt när det inte alls passar i sammanhanget och ända tills det tappar sin betydelse.
Sen ska jag och träna.
Jag skriver det för att jag inte ska kunna låtsas som om jag hade glömt det. Det händer.
PÅ TAL OM
Jag skrev häromdagen fem tecken på att du är pank. Det stämde nog inte riktigt.
När du får ett brev från din bank där det står att du har övertrasserat ditt konto då, DÅ vet du att du har det dåligt ställt.
Barskrapad, utblottad, hundarna kissar på mig.
När du får ett brev från din bank där det står att du har övertrasserat ditt konto då, DÅ vet du att du har det dåligt ställt.
Barskrapad, utblottad, hundarna kissar på mig.
FAST I FÄLLAN
Jag har fastnat i fällan, i någons fälla. På ett bra sätt, på ett fruktansvärt bra sätt. På det tänkbart bästa sättet. Men det gör det ju inte livet enklare. I alla fall inte när jag är här och du är där. Fast det spelar ingen roll. Det är galet bra ändå.
Pushing and pulling weight
It's that hard part but the true love way
Jag fullkomligt älskar Kings of Leon. Var ett lagomt bra reportage om dom i ELLE UK. Bara så att ni vet. Från det ena till det andra. Nu tar jag kvällen.
DET BLIR JU BARA VÄRRE
Nu skrattar jag åt pappa som säger hej på deg istället för hej på dig i telefon när han pratar med mamma.
Döda mig nu. Eller skicka mig långt bort i alla fall. Jag har alltid velat åka till Tokyo.
Döda mig nu. Eller skicka mig långt bort i alla fall. Jag har alltid velat åka till Tokyo.
ALLA SÄTT ÄR BRA
Min dator har lagt av för dagen. Tagit sitt pick och pack och flyttat till Holland. Eller kanske Malta.
Det spelar ingen roll, för väck är den. Eller, den funkar och så men det går l å n g s a m t. Lite roligt faktiskt. Jag skriver något som till exempel "jag skriver något" för enkelhetens skull, sen tittar jag upp på skärmen och då dyker bokstäverna upp, en efter en. Som om datorn svarar mig. Roligt.
Skaffa mig ett liv. Jag är alldeles för lättroad.
ÄR DET INTE SKOJ SÅ SÄG
Jag delar kontor med min far. Ganska underhållande. Tro det eller ej. Jag börjar förstå att vi är släkt, han pratar nämligen med händerna precis som jag. Eller vänta nu, jag pratar med händerna precis som han. Vi gestikulerar och gör tecken hej vilt. Fast jag vet i alla fall hur man använder situationstecken. Det gör inte min far. Men det är ganska underhållande det också. Att han inte kan alltså.
Annat jag roar mig med är att suga upp kaffe med sockerbitar. Skrattar så att jag ramlar av stolen varje gång. Eller lyssnar på pappa som läser högt ur olika hockeylags gästböcker. Vilket skämt. Ibland så är han lite finurlig med orden också. Min pappa alltså.
"Det står att man ska skänka en slant. Så, skänken en slant"
"Hoppas att den inte landar på fötterna då"
"Huh?!"
"Ja, skänken slant"
Jag tror jag dör.
Annat jag roar mig med är att suga upp kaffe med sockerbitar. Skrattar så att jag ramlar av stolen varje gång. Eller lyssnar på pappa som läser högt ur olika hockeylags gästböcker. Vilket skämt. Ibland så är han lite finurlig med orden också. Min pappa alltså.
"Det står att man ska skänka en slant. Så, skänken en slant"
"Hoppas att den inte landar på fötterna då"
"Huh?!"
"Ja, skänken slant"
Jag tror jag dör.
NÄRA LÅNGT BORTA
Jag har hört att folk säger något i stil med "man vet inte hur bra något är för än då det inte finns där längre". Lögn säger jag. Jag förstår hur mycket jag saknar något när jag har det igen.
När någon man tycker väldigt mycket om åker bort är den ju liksom borta. Klart att man saknar. Mer eller mindre, till och från. Men jag förstår inte hur bra jag har det för än jag har fått det tillbaka igen. Då går det upp för mig hur mycket jag har saknat. Sen försvinner någon igen och man går tillbaka till att längta, sakna lite då och då.
Någon man tycker om kan ju vara någon man tycker om på det där speciella sättet men som jobbar någon annanstans. Eller också kan det vara en vän man brukade prata med varje dag men som man inte sett på ... hm, fyra månader.
Det kan till och med vara pengar. Pengar som man inte har haft på fyra veckor.
Fast. Pengar har jag ju inte nu heller så det funkar inte.
Men fan vad jag saknar pengar.
